|
Kimmo Ojaniemi
Visual Artist • Kuvataiteilija |
 |
<< Takaisin leikekirjan otsikohin HUFVUDSTADSBLADET Ote Bianca Gräsbeckin kirjoittamasta arvostelusta Hufvudstadsbladetissa 23.9.1999:ETUSIVULLA:En kvinna av vår tekniska tidHumor och eftertanke, absurditet och precison smälter samman till en balanserad helhet i Kimmo Ojaniemis konst som just nu ställs ut på Galleri Bronda i Helsingfors. Konstnären som har bakom sig en 15-årig karriär beslöt redan tidigt att lämna det trendiga måleriet och bara göra sådant som han ville göra.I första hand har han inriktat sig på fullständigt oanvändbara manicker vilka han utvecklat till mekaniska vitsar som var och en med barnasinnet i behåll kan ha mycket roligt åt. Men den överraskande mekaniken inspirerar även till stor skönhet. Ojaniemis arbeten, också i de förödande komiska, finns ändå en underton av allvar och skepsis. Vad är det som driver oss egentligen? Kuvateksti: Fröken Ur. En av Kimmo Ojaniemis manicker på Galleri Bronda. KULTTUURISIVULLA: KONST Kimmo Ojaniemi: U N I.A. Galleri Bronda Till 10 10.1999 Roliga manicker och oroande realismDet är inte så många förunnat att få humor och eftertanke, absurditet och precision att smälta samman till ett balan-serat helt där alla delarna får bejakas. En av dessa förunna-de ställer dock just nu ut på Galleri Bronda i Helsingfors och heter Kimmo OjaniemiOjaniemi har bakom sig en rik,femtonårigkarriär-sin första separatutställning höll han år 1985 i Åbo medan han fort-farande gick i Ritskolan där. I en intervju i senaste Taide (3/99) berättar han att han efter en mördande kritik i samband med "avgångsutställningen" ett par år senare bestämde sig för att lämna det trendiga måleriet och göra bara sådant som han ville göra. Trivs man inte med det man gör syns det i arbetena, menar han. Det han ville göra var mer eller mindre absurt pynja med motorer och manicker som kunde ha varit nyttiga närmast vid sådant som beräknandet av kosmiska relationer och annat storslaget. Dvs. fullständigt oanvändbara manicker, vilka han dock snart utvecklade till ett slags mekaniska vitsar som har bar lite barnasinne i behåll kan ha mycket roligt åt, och med. U.N.I.A - utställningens verk är med ett undantag, tillkomna under detta år. Undantaget anknyter klart till Ojaniemis mlljökonstverk i kvarnbrotunneln i Åbo vilken han betecknar som ett sår i Gaias, moder jords, kropp. Det enda som skulle få såret att läka vore att tunneln rasade samman. För tunneln har han gjort ett Gaias vakande (?) öga. I den lilla skulpturen Gaia (1998) är hon själv avbildad, lutande sig mot en kulle där ögat är infällt. Kullen har formen av en gammal hyllklocka... Ojaniemi brukar på sina utställningar hänga något på väggarna också. I år har han målat målningar av berg, land-skap, kvinnoporträtt i helfigur och porträtt i det "vanliga" formatet, dvs. ansikten. Kvinnorna i helfigur är nakna - slående alldagliga i sin blekhet, slående nakna i sitt sammanhang. Porträttet av den nakna Marie Curie sittande i en länstol visar ett klassiskt grepp om genren vetenskapskvinnan är avporträtterad i spartansk omgivning med något som kan identifieras som en stiliserad hjärna som enda attribut. Den lilla målningen med Shermans ilskna ansikte ger förargelsen en träffande och uttrycksfull inramning i kolsvart. Målningarna är gjorda i gammaldags lasurteknik som understryker det nästan överrealistiska måleriet och faktiskt ger associationer till tidigt renässansmåleri. Manicker och målningar står i ganska jämn balans denna gång. Här finns maskiner" som är överraskande och obegripliga och sådana som torde få oss att stanna upp och fundera. På "K:s bord", klätt med en vit duk, står en mässingsbägare som en kompakt liten motvikt till mässingsstiften som dansäs runt av en ringformad magnetism undertill. Stiften poleras långsamt och färgar långsamt duken svart på det område där magnetismen drar. Slumpartat flyttas de viljelösa stiften, det blir som en liknelse av människan i ett centralstyrt samhällsmaskineri.. Många goda skratt och rysningar - i både "Boda builder" och "Störning" serveras en hemsk bild avmänniskansvillkor i dag, ur helt olika perspektiv men dock. Kommer man in på det tan-espåret hittar man i Ojaniemis arbeten också det förödande komiska, en underton av allvarligt allvar, skepsis - vad är det som leder oss egent-ligen. Men denna skepsis tränger sig inte på - man kan i lugn och ro låta sig överraskas och njuta av utställningen, som alltså har mycket att erbjuda, allting gjort med eftertanke och konstnärlig precision. Bianca Gräsbeck Kuvateksti: Vetenskapskvinnan. Ett klassiskt och samtidigt mycket oklassiskt porträtt av Marie Curie - ack om jag hade vetat... ? << Takaisin leikekirjan otsikohin |
|